Nu var det längesen jag bloggade. Mycket har hänt sedan dess, jag har bara ca två månader kvar i skolan och läser nu min sista kurs. Jag skriver en c-uppsats med en studiekamrat och när den väl är färdig är jag klar med studierna, då har jag läst klart förskollärarutbildningen och behöver bara vänta på mina sista betyg och sedan mitt lärarleg. som bevisar att jag är en utbildad förskollärare. Lärarlegget dröjer däremot ett tag, förhoppningsvis inte längre än 4 månader. Något annat som har hänt är att jag har fått jobb på en förskola där jag är säker på att jag kommer trivas. Jag börjar den 21 december då jag är klar med skolan, framtill dess är jag tjänstledig med fokus på att bli klar med c-uppsatsen.

 

Något som tynger mig ikväll är tankar om min mamma. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig, hur jag ska agera. Självklart vill jag berätta för min egen mamma att jag fått jobb, att allt i mitt liv är så himla bra just nu. Samtidigt vet jag att jag inte riktigt har en mamma som man kan prata om allt med, utan relationen med min mamma är mycket mer komplicerad än så. Men om det varit som förr i tiden så hade hon varit en av dem första jag skulle ringa för att berätta en rolig nyhet, eller för att prata om sådant som tynger mig för den delen. Men jag kan inte prata med min mamma om det här, för hon skulle inte förstå, eftersom det som tynger mig är min egen mammas tillstånd och min relation med henne. Ett tillstånd vi alla försökt hjälpa henne ur, men då hennes vilja inte är tillräckligt stark. Då lögner och svek är mer vardag än kärlek och omtanke. Hur lär man sig att acceptera att ens mamma är alkolist? Att alkoholen betyder mer än ens egna barn? Hur släpper man taget om personen som fortsätter svika en och få en att må dåligt, när man vet att det djupt djupt därinne finns den mamma som var perfekt, hon som var världens bästa mamma. Om det finns minsta lilla hopp att hon kommer tillbaka, så kan jag inte släppa taget. Om det finns en chans att jag kan hjälpa henne tillbaka, hur ska jag då kunna radera min egen mamma ur mitt liv? Hur gör man när den person som alltid betytt så mycket för en, aldrig mer kommer tillbaka? När denna perfekta människa blivit någon helt annan som inte kan ta hand om varken sig själv eller sin familj. När ens mamma mår dåligt och får alla runtomkring sig att må dåligt, men inte kunna göra något åt det..