Sedan flera år tillbaka har jag drömt om att köpa hus, det har varit ett stort mål i mitt liv. Nu när det börjar närma sig och vi snart har möjlighet att köpa hus känns det som att jag inte riktigt är redo. Det känns som ett så stort steg även fast jag också knappt kan bärga mig. Förut tänkte jag att jag kommer få hejda mig när vi letar hus, eftersom jag var säker på att jag skulle vilja flytta in i första bästa. Men nu känns det snarare som att mina krav på ett hus bidrar till att jag inte tycker att något hus är tillräckligt bra. När jag kollar på bilder på hus vill jag få känslan att här vill jag bo, det här huset känns som hemma. En mäklare sa till mig att "det perfekta huset" inte existerar, utan han brukar säga att man ska gå på känslan. Så därför borde det inte vara omöjligt för mig att hitta ett hus där min känsla säger att där vill jag bo. Vi får se vilka hus som dyker upp, vi har ju mest bara tjuvstartat lite med hustittandet nu, eftersom det egentligen inte alls är bråttom med husköp utan kanske mer förhastat om vi skulle köpa hus nu.